Emelie - min vardag kantat med musik

Säj hej till Neelix!
(han hette Wilgot först men jag tyckte att han mer såg ut som en Neelix)
Han är så jäkla söt så jag har kramat ihjäl han flera gånger och det bästa av allt. Han är bara min. Fick han som en för tidig present av Lasse.. Känns mer som mutning faktiskt menmen. Tacksam är jag i alla fall!! Det lönar sig att tjata visar det sig, även om jag behövde göra det i ungefär 7 år...

Min lilla sötkorv!
(han är mer grå i färgen än vad bilden visar)

EÅ

Får komma imorgon istället. Haha, här har jag väntat och längtat att få säga vad det är. Och när det väl blir dags så hittar jag inte kamerasladden. Så jäkla irriterande!! Har letat överallt. Får fortsätta leta imorgon. Nu ska jag gosa ihjäl mig lite grann :)

EÅ

En film som jag aldrig lessnar på är Titanic. Måste vara en av världens bästa filmer helt ärligt. Dock är den fruktansvärd jobbig också. Haha, typ den enda filmen jag gråter till! Därför laddade jag ner den igen och tänkte se den ikväll. Om det skulle bli alldeles för jobbigt, vilket det alltid blir, så har jag papper till hands ;D

Efter filmen blir det förhoppningsvis sova. Ska in till stan imorgon igen för lite shopping med F och tänkte hinna med lite plugg på kultan också. Trevligt!

Förresten vill jag bara dela med mig om en riktigt bra faktasida jag hittade om titanic. Här står verkligen allt. Just nu håller jag på att gå igenom alla passagerare som var med på båten. Jobbigast är det när det kommer barn och man inte har återfunnit kropparna. Det känns inte okej!!
Sidan: http://titanicnorden.com/enter.html

EÅ

...och dålig sömn på det i två dagar.. Behöver jag säga att jag är som ett kolli. Så satans trött. Mycket skönt med distanskurs måste jag säga. Är i alla fall på mammas jobb (som jag för övrigt tycker låter väldigt barnsligt att säga) och ska snart gå till kommunhuset hade jag tänkt och kolla om någon ville bli intervjuad. Sedan blir det antagligen stan ett tag innan psykologen 14,30. Lär ju somna när jag kommer hem känner jag, men helt okej då jag inte tänkte gå utanför dörren imorgon.


EÅ

blev hur lyckad som helst!!! Galet roligt hade vi, måste definitivt göras om någongång tycker jag!

Idag mår man ju dock som man förtjänar. Jisses, har nog aldrig haft en sån här hangover förut måste jag säga. Men det är så värt det!

Nu ska jag kolla på gladiatorerna och sedan sova lite till tror jag.

EÅ

En mycket händelserik dag måste jag säga. Först lunch och en liten tur på stan med E och A. Mycket trevligt var det måste jag säga. Längesedan man träffade båda två.
Tänkte gå till Kultan och läsa också men den stängde så tidigt så det var inte värt det. Så jag åkte hem och läste lite istället.

Nu kommer snart fina F hit och då blir det till att dricka vin. Vet inte riktigt hur det ska gå till eftersom jag inte tycker om vin, men jag ska nog få i mig det! ;) Sedan blir det utgång för att dansa hela natten. Kommer nog bli riktigt roligt tror jag! Det brukar oftast bli det i F's sällskap ;D

Anyhow, nu ska jag fortsätta kolla på ghost adventures innan jag fortsätter läsa lite. Om jag hinner det vill säga.

EÅ

Jisses vad svårt det var att komma upp idag. Å andra sidan så ligger jag före mitt "schema" som jag var tvungen att göra så jag hinner nog med mig ändå skulle jag tro. Idag på schemat så står det, läsa klart kapitel 2 och börja på kapitel 3. Har bara sista kapitel kvar att läsa och jag antar att det går fort. När man väl kommer in i att läsa på engelska och inte ska analysera vad varenda ord betyder så flyter det bara på ganska bra.

Jag känner själv hur tråkig min blogg kommer bli nu den senare tiden. Allt kommer handla om mitt liv som student - igen. Till helgen händer det dock lite saker! Ser framemot det:)

Nu ska jag klä på mig, sedan börja läsa och sedan åka och handla. Har inte varit ute på flera dagar känns det som.

EÅ

Jisses bananer, vad det pluggas här just nu. Eller ja, jag ska läsa tre kapitel ur en bok, som är databaserad. Inte så jobbigt. Jo, det är det, för boken är på engelska. Läsa turism på engelska är inte så himla kul, men det gick snabbt och visade sig vara ganska intressant. Ett kapitel avklarat och två kapitel kvar.. Sedan ska jag bara få min bok också. Som även den är på engelska, där ska jag läsa 9 kapitel i tror jag det var. Sedan ska jag göra en uppgift om något kulturellt här i Sundsvall. Låter väl spännande.

Aja, tillbaka till kapitel 2.

EÅ

Hoppsan Kerstin!!! Lovely uttryck!

Anyway, när jag kom in här och kollade statistiken så såg jag att två dagar i rad har det varit jättemånga läsare. Hur det kommer sig vet jag inte riktigt. Men stanna gärna kvar :)

Det jag egentligen skulle säga var att skolan började idag igen. Eller ja, jag vet inte riktigt om jag vill kalla det skolan. Men jag började på universitet idag i alla fall. Har redan fått alla uppgifter och det ser inte lovande ut måste jag säga. Helst skulle jag redan ha börjat med uppgifterna men eftersom min bok som jag behöver för momentet inte har kommit än så kan jag inte börja. Det suger!  Första uppgiften ska in  nästa fredag liksom och det är en stor uppgift!

Nu måste jag ut och köpa en skrivbok också som jag kan ha allt skolrelaterat skrivet i. Nu blir det plugg på hög nivå. Hörde jag pluggis? Yes, I did!!

EÅ

Bring it on!!!!

EÅ

Varning för en massa text ;)

Jag hade tänkt göra en sammanfattning på mitt år 2011 men kom fram till att det enda roliga som hände var studenten och Turkiet. Okej, jag hade ju såklart roliga kvällar med vänner och familj också men det har man ju jämt ändå! Så därför tänkte jag var ärlig mot er istället och berätta hur det verkligen låg till.

Jag hade så stora förhoppningar på 2011 men allting gick, praktiskt taget, åt helvete. Ett skitår med mycket jobbiga känslor att försöka leva med. Inte så lätt alla gånger, men jag klarade det trots allt. Så dåligt som jag mådde 2011, så dåligt har jag inte mått på flera år. Det blev för mycket med skolan och annat så jag började känna mig värdelös på alla sätt och vis. Jag ville mer än gärna bara försvinna, men jag vågade inte ta steget att göra det. Jag vet inte hur många gånger jag satt med nagelsaxen i ena handen medan jag blottade min andra handled. I hopp om att jag skulle våga göra det och sluta känna den jävla ångesten och nedstämdheten som jämt hängde över mig. Dag ut och dag in.

Till slut gick jag inte upp ur sängen för jag visste att jag det inte var någon bra dag. Jag kunde börja gråta så fort jag satte mig i sängen och känna att jag fortfarande levde. Betygen tog stryk och eftersom jag inte sjukanmälde mig så såg det ut som skolk på frånvarolistan. Jag insåg att jag måste göra något för att få hjälp och gick till skolsyster där jag berättade hur jag kände mig. Hon insåg allvaret i det hela och jag fick börja träffa henne varje vecka. Berättade även för min mentor hur det låg till och hon var verkligen en stöttande hand i det hela. Hade möte med henne, skolsyster och rektorn om hur vi skulle göra med min skolgång och kom fram till att jag kan strunta i vissa ämnen så länge jag får betyg (dvs IG-MVG. Bättre det än bara ett streck. Ett streck = inget betyg)

Efter ett antal möten med skolsyster så sa hon rätt ut: Emelie, jag kan inte hjälpa dig längre. Dina problem är för stora för mitt område. Du borde ta hjälp av en psykolog.
Sagt och gjort, jag ringde Ungdomsrådgivningen där jag fick komma till en som skulle se om jag var i behov av en psykolog. Efter det mötet gick jag nu regelbundet hos en psykolog och vi har än så länge gjort framsteg. Även om hon tyckte att jag skulle ta kontakt med bedömningsmottagningen på sjukhuset för att se om jag var tvungen att medicineras under sommaren så att jag kunde hålla mina känslor i schack när dom väl kommer, men dom är på BM tyckte inte att jag behövde det, utan fick bara lugnande som jag skulle ta för att kunna somna.

När vi väl åkte till Turkiet så var jag hur orolig som helst över hur det skulle gå men det visade sig att jag skulle må bättre än vad jag hade gjort på hela året. Visst det var lite jobbigt därnere också vissa gånger men jag kunde känna överlag att jag faktiskt mådde bra. När jag kom hem igen så försämrades det och jag fick återigen ta kontakt med psykologen. Därför längtar jag mer än någonsin att få åka utomlands igen. Slippa Sverige. Då kan jag släppa allting och bara bry mig om nuet och mig själv.

Nu för tiden mår jag varken bra eller dåligt. Är som ett skal i princip. Öppnar du det så kommer det antagligen välla ut en massa känslor som jag egentligen inte vet att jag har. Jag försöker vara med vänner så ofta som möjligt, eftersom jag känner att flera av dom har blivit försummade under den tiden jag mådde som värst, dessutom mår jag bättre av det. Ni betyder verkligen mycket och jag hoppas att ni vet vilka ni är. Ingen nämnd, ingen glömd. Hoppas ni inte tycker att det blir för tjatigt och ni ska absolut inte känna er tvingade efter det här heller. Även därför jag valde att börja skolan igen, för att ha något att göra så att jag inte åker ner i samma depperiod igen. För det är inte kul.

Hoppas ni orkade läsa igenom det för jag inser nu att det blev kanske lite väl långt. Hade kunnat korta ner det men som jag sa skulle jag vara helt ärliga med er. Jag hoppas också att ni tror på mig, för det finns ingen värre känsla än när folk inte förstår en. Det gör det hela bara mycket värre.

EÅ